locksley.nu!

Vi sitter i ett hörn på samma ställe, skillnaden är att förra gången vi var här pratade vi om glada saker. Nu är det egentligen torsdagsterapi med vän och pizza som det handlar om.

Hon säger att jag måste äta. Det sa han också. Jag undrar om jag kan äta efter ett och ett halvt dygns aptitstrejk. Men en halva går i och hon frågar om vi inte ska ta ett glas någonstans. Eftersom jag inte vill gå hem där allting är, styr vi kosan mot Slussen och baren vi alltid hamnar på. Till en början är det tomt och vi kommer in på de gånger vi suttit här och hur någonting alltid händer. Premiären med glassdrink och vänner, hur hon träffar italienaren i ena hörnet, för att ett halvår senare blir sams med sin kille i ett annat och kastar ut italienaren, hur Han och hon presenteras men vi, Han och jag, egentligen är för upptagna med att hångla. Och hon med italienaren.

Allt kopplat till relationer. Precis som ikväll.

Hon undrar och jag svarar och undrar jag med. Hur det kunde bli såhär. Jag vill skylla men kan inte, men det kan såklart hon och det är ju vi, och jag tycker och säger detsamma.

I backen tänker jag på alla de gånger jag stått där för att kyssas hejdå, utan tanke på någon sista gång. Hur jag längtar tillbaka. Vi kramas vid tunnelbanan och jag tackar för att jag slapp vara ensam just ikväll. ”Det var trevligt ändå, trots allt” säger hon, och det är faktiskt sant.

Hemma igen känns allt tomt och kallt trots att det är saker överallt. Men jag lyckas med att somna. Och ikväll är det allt som räcker.

Tillbaka på ruta söndag för att invänta en ny vecka. En vecka till första advent och fyra veckor till julledighet. Nu när bror fyllde år igår är det hög tid att börja tänka på årets julklappar. Mitt problem är att de jag köpter till redan har allt/vill inte ha något så det är alltid svårt att komma på något speciellt. På något sätt borde det lyckas om jag sätter i gång nu.

Utgång i fredags med hjärtat som det är bra med igen, efter bråket, och jag fick somna tätt bredvid honom. Det behövdes verkligen. Vi vaknade upp till brors födelsedag och spenderade senare eftermiddag och kväll med pluggande. För Alex del, men jag försökte i alla fall läsa i böcker och hitta något vettigt han kunde skriva.

Och nu, härliga söndag. Egentligen dags för undanröj av papper och böcker i rummet, men risken finns att jag hoppar i myskläderna och ser slutet på Wolf Creek först istället. Det är ändå söndag.

Istället för att hitta en present till kära bror när han fyller år köpte jag åt mig själv den bok jag länge velat ha – Den förlorade symbolen av Dan Brown. Så nu är samlingen med Dan Brown komplett, tills nästa bok. :)

I morgon får det nog bli en liten lässtund. Jag har två böcker jag börjat på men inte hunnit läsa ut, vilket är synd. Men nu så kanske, eftersom jag vill läsa den här nya någon gång snart också. Att koppla av med en bok är ju dessutom härligt.

Om vi återvänder till födelsedagsbarnet så var det tråkigt att inte kunna hitta något passande, speciellt när han själv inte riktigt bryr sig eller vet vad han vill ha. Förutom en mössa, men hur roligt är det att köpa? Det får mamma ta hand om och geniknölarna får gnuggas ett tag till.

Idag är det exakt ett år sen jag träffade min kära för första gången, vilket jag även skrev om i ett inlägg. Det är otroligt vad fort året har gått, detta datum om tre månader firar vi ett år tillsammans.

Dagens outfit är min nya rutiga skjorta och paljettopp som jag älskar.