Men Paris! Jag blev kär! Allt var så nytt. Nytt land, ny stad, hängde runt nytt språk, nya vänner. Det var otroligt kul. Jag är så glad över att jag åkte. Det var en fullspäckad helg och jag sov knappt men det var det värt. Det bästa var nog Eiffeltornet. Jag var som ett litet barn när vi rundade Palais de Chaillot vid Trocadéro och jag fick se tornet för första gången. Jag var nog på vippen att bubbla sönder. Tre timmars kö kändes inte alls som så lång tid, och i hissen på väg upp trodde jag att det aldrig skulle ta slut. Det var så högt! Något annat som var bäst (det får nog vara delad plats) var Ladurée. Jag köpte hem en hel låda med 24 macaroner. Urgoda! Vi besökte först Ladurée nära vårt hotell för en fika och sen vid Champs-Elysées för macaronköp. Det blev dubbelt upp alltså, inte illa.

Några bilder från instagram.

Andra saker jag gjorde var att smaka på en femtedels snigel (smakade inget, men bläh), promenerade runt och såg snygga fasader, såg sevärdigheter som Triumfbågen, Notre Dame och Louvren, shoppade och åt god mat. Jag skulle definitivt kunna åka tillbaka! Det blev en riktigt härlig helg som jag är mer än nöjd med.

I väntan på bilder Paris kommer här istället en kavalkad av bilder ur mitt liv den senaste tiden.

Edsviken, efterrätt till vänner, tårta hos mormor som fyllde 85 med stort kalas, jag, lässtund och så utsikt från mitt fina Södermalm.

Jag önskar Obama kom till Stockholm någon gång för att vinka lite till mig. Alternativt hålla ett litet föredrag om ett intressant ämne och jag får självklart gå och lyssna på det.

Det är sånt jag tänker på en regnig fredag.

Se något nytt och få vara med om något nytt utan att för den delen förlora något annat. Men likt universum tar vi människor aldrig slut, vi expanderar likt inget annat och kan omöjligt veta när vi tar stopp. Vi har alla en konstant i oss med vårt namn, som vi återkommer till och vet att vi är vi, men utöver det kan vi ta oss vart vi vill bara vi tittar oss omkring. Att engageras berikar oss. Att känna sprider värme. Vi blir. Vi fortsätter. Genom att förändras.

Jag lär mig varje dag av det jag värdesätter. Jag glömmer aldrig var jag kommer ifrån, men att ta steg bortåt tar mig så mycket närmare den jag är. Det betyder att jag öppnar mig för något mer, att jag kan lära mig och då har mer att känna och ge av mig själv.

Det som hänt, har hänt. Och oftast vill jag inte hamna där igen eller så kan jag inte ändra det som blev. Men även att inse just det är en lärdom. Jag säger ofta att det finns en mening med allt. Och jag överraskar mig själv genom att tänka annorlunda, tänka utanför mig själv. Har upptäckt att jag tagit ett steg framåt och bort från min bekvämlighetszon. En del av mig är nervös för att jag inte varit här och inte vet vad som kommer hända. Men hade jag inte gjort det hade jag inte vetat något annat. Och än så länge har inte världen rasat.

Se till att slappna av och inte verka som att världen är av glas när den tittar på dig. Då kan du heller inte se vad den egentligen vill med dig här i livet.

Det är så mycket enklare att blogga om ledsna saker! Jag måste ställa om så att jag kan skriva om allt det fina igen nu när jag inte bara tänker på massa tråkiga saker.

Kan börja med en liten sak: Om 25 dagar åker jag till Paris med en tjejkompis och två killkompisar till henne. Hurra! Det kommer bli mycket promenerande med kameran i hand. jag ler bara jag tänker på det.

Rent personligt tänkte jag skriva högskoleprovet i mars. Har så smått börjat titta på matten. Det är mest den jag behöver plugga på, som den mattehatande person jag är. Sen tänkte jag nog söka till nån skola. Har två i tankarna, och den ena är mest för att någon tror på mig så mycket. Och om jag bara ser till att börja processen kan jag själv säga det till mig också. Jag tror, men är seg på att börja på något.

Sen är jag mycket nöjd med mig själv för att jag kan berätta att några av mina nyårsönskningar slår in. Jag har börjat springa på jobbets gym varje morgon. Att jag tar mig upp 05:45 för att vara där 07:00 är ett mirakel. Men jag är otroligt mycket piggare i kroppen, även om jag är trött på kvällarna och sover tidigt. Men det gör ingenting (förutom att ofta vakna flera gånger under natten). Detta har såklart medfört att jag äter mycket bättre. Nu ska jag se till att komma i bättre form!

Imorgon ska jag även till Ikea. Whiho. Och se till att saker som fattas kommer på plats i lägenheten. Jag har haft mycket tankar kring det och ser fram emot att få det klart. Det är toppen att känna att jag äntligen trivs ordentligt där jag bor. Att det är min plats och börjar bli en del av mig.

Åh. Det är så kul att känna såhär. Att saker lossnar. Att de formas. Att få känna sig rätt tillfreds ändå.

De senaste nyåren har jag haft en frågelista över det gångna året. Jag tänkte vara lite wild and crazy och avskaffa den traditionen i år. Vara lite oberäknelig, omväxlande, oförutsägbar. Vanligtvis har många nyårslöften, men även där tänkte jag pröva med något nytt. Jag pratade med en person som berättade körde med nyårsönskningar. Och det känns som att nyårsönskningar är lättare än löften som ger en press på att leva upp till någonting. Med önskningar kan man ta det som det kommer och förhoppningsvis kommer önskningarna slå in naturligt.

Under nästa år önskar jag därmed

Att leva mer hälsosamt, genom att träna mer, och ta hand om mig • Äta bra och balanserat • Att pröva på nya saker och inte begränsa mig själv • Blir mer modig och utmana mig själv • Visa mer kärlek, kanske även låta någon hålla mitt hjärta • Fixa färdigt min lägenhet • Bli bättre på det jag redan kan • Hitta nya möjligheter till utveckling vad gäller jobb och färdigheter • Kanske drömjobbet? • Börja plugga något • Ta vara på tiden • Lära mig laga mer mat • Läsa fler böcker • Börjar skriva på en ny bok • Göra färdigt mitt nya projekt • Över huvud taget må bra och fortsätta vara jag, fnissa och vara nyfiken.

2011 känns som att det ändå var ett rätt bra år. Jag upptäckte mer av mig själv, vilket känns nyttigt. Jag vill aldrig sluta lära känna mig själv och utvecklas. Men åren kan ju alltid bli bättre och bättre saker kan hända, utan att förminska något annat, så vi får hoppas 2012 blir ett finfint år.

Hoppas dessa sista timmar blir fina, och ta hand om er!

Nu har jag julledigt från jobbet och glömmer allt vad gäller passa tider och planering för en stund. Julklapparna är inslagna (och jag fick en tanke om att något av det roligaste är egentligen att slå in dem) och julgodiset är bakat.

Nu ska jag hänga med familjen några dagar och mysa i soffan med filmer, äta godis och bara njuta.

Hoppas alla får en riktigt god jul!

Kvällen till Lucia pyntar vi julgranen hos mamma. På Luciamorgonen är den tänd samtidigt som vi äter en lussekatt till frukost och tittar på något tidigt tåg på TV.

ICAs julkalender står till och med i mitt kök, allt enligt tradition som det varit de senaste åren. Jag märker att det är svårt att släppa den där även om jag glömmer öppna en del luckor. SVTs julkalender tittade jag även på igår även om jag säkert inte kommer följa den, ingen har riktigt fastnat de senaste åren.

Jag vill baka pepparkakor och äta halva degen, även om jag kommer få ont i magen efter det. Få tandont av all knäck, dricka julmust men i smyg föredra cola. Äta julmat hos mormor och titta på alla julfilmer jag redan sett.

Det är inte konstigt att jag älskar denna tid på året. Jag får mysa och gosa hur mycket jag vill. Ha på mig tjocka, varma knästrumpor och dricka mängder av té varje kväll.

Bara en liten stund till så.

På onsdagen orkade jag ta mig till mamma för lite omvårdnad men fortfarande idag fredag är jag hostig och låter tjock i halsen.

Dock har en stor del energi hittat tillbaka! Det var tur då jag ikväll varit och tittat på Jonathan Johansson på Södra Teatern.

Åh. Jag har älskat Jonathan på scen ända sen den kvällen i mars 2009 när jag såg honom för första gången. Idag är han den artist jag sett flest gånger live.

Det var fint ikväll, en blandning av gammalt och nytt.

Nu tycker mitt huvud att det ska bli skönt att få sova lite. Helt frisk är jag inte än, säger det.