Det är sant att livet går i vågor, men för några är vågorna färre och mindre medan de för andra är mer tätare och större.
”Bry dig inte om det där något mer nu”, sa mamma efter att jag troligtvis sett bekymrad ut där jag nu sitter i soffan. Bekymrad var jag nog inte, snarare lite arg. Jag som inte blir arg. Men efter att ha läst något som mellan raderna kan verka anklagande måste jag bli arg. Jag fick meddelandet för några dagar sen men har varit tvungen att smälta det hela tills nu.
I mitt svar vill jag verka klok men det finns risk att känslorna tar över och jag också blir anklagande, vilket är fel. Därför är inte en enda bokstav skriven än. Det går inte att formulera det jag vill säga.
Efter det här befinner jag mig i mitten av en kurva, jag slutade sjunka och kom till mina sinnens fulla bruk igen. Jag ska upp. Inte älta. Inte tro att det är mitt fel. Det känns jättebra att kunna vara glad ändå. Det här är ju ingenting. De förändringar jag lovade mig själv håller för första gången.
• Ta mig till ett bibliotek. Var som helst. Bara orden blir tysta och jag kan läsa mellan raderna. (Huvudvärk. Annars är böcker bra också. Vi kan mima orden åt varandra.)
• Om fyra veckor är det mars. Om fyra veckor är jag 23 och inte ett dugg visare. (Jag är ju redan smart. S-m-r-t.)
• Att bo på nedre botten leder till inbrott. Fråga bara min kusin. (Men de tog bort saker från fönstret och la dem åt sidan prydligt i alla fall. Det är det som kallas organiserad brottslighet.)
• Ni kanske inte märker det, men denna lista är positiv. (Disclaimer.)
• Fem graviditeter på jobbet sen mars 2008. Den fjärde bebisen kom i natt. (Jag är gärna barnvakt.)
• På jobbet blir förresten alla sjuka just nu men mitt annars så dåliga immunförsvar håller än så länge. (Trots snörvel.)
• Jag är bjuden till att se ett band spela som jag aldrig kommer ihåg namnet på förrän jag tänker efter. Men de är bra. (Eller så lyckades min kompis övertala mig om det.)
• Facebook säger att det är inflyttningsfest den 20. Vad bra, slipper alltså koka ihop nåt till min födelsedag. (Jag vill ju inte fira.)
• Nu ska jag avsluta kvällen med té. (Jag är så förutsägbar.)
Nu har jag saker att skriva efter två dygns irrande, men det får bli i korthet. I fredags kände jag ”ja! äntligen helgen vi väntat på” och jag skulle inleda den med att äta en trevlig middag hos en kompis med två andra kompisar. Då jag skulle upp tidigt för att förbereda 50-åringens fest skulle det absolut bli en tidig kväll då jag efter den här veckan även stressat och inte sovit så mycket. Så blev det inte. Jag blev övertalad att följa med kompis #2 & #3 ut för en drink efter middagen. #4 skulle upp och plugga/flyttpacka så hon kunde inte bli övertalad. Ni som läst bloggen innan jag raderade alla inlägg kanske kommer ihåg de två italienarna? Italienaren som ”tillhör” min kompis var i alla fall här så det var därför vi gick ut. Och det är väl allt jag kan säga om den saken. Det var i alla fall jättetrevligt. Mina turkosa blåbärsmuffins blev förresten uppskattade.
Igår morse kändes det som att jag återuppstod. Jag var riktigt trött fast inte helt på grund av fredagens utgång utan även allt irrande denna vecka inneburit. Så upp tidigt för att hinna städa, slå in paket, göra i ordning mig själv, göra i ordning mat och allt annat smått innan gästerna kom. Det var en jättebra kväll som inte blev alltför sen, troligtvis för att den började så tidigt. Av sina systrar fick mamma biljetter till Il Divo i Globen i mars, alla tre ska gå. Hon blev jätterörd då det är några favoriter till henne. Men gissa om det har varit jättesvårt att inte råka berätta det för henne innan, haha.
Så 50-årsfesten var riktigt bra den med. En vän till mamma hade knåpat ihop en sång tillsammans med sin fästman till mamma vilket var riktigt kul! De enda som saknades under kvällen var släkten och vänner som finns uppe i Gävle. De kunde tyvärr inte komma på grund av snöoväder vilket var synd men det blev ju bra ändå.
Nu ska jag vakna ännu mer.
