Jag gillar paket. Jag gillar musik. Jättemycket. Så kombinationen av ett litet vitt paket i brevlådan med en skiva jag väntat på gjorde den här dagen så mycket bättre än vad den varit. (Mycket spring på jobbet bara)
Efter Disturbia förälskade jag mig i This World Fair och Don’t Make Me Wait och nu har jag äntligen skaffat skivan. Den är riktigt kalasbra, som jag visste sen tidigare, men det är ju bra att ni får reda på det också så att ni kan spana in den. Det är fin musik nu till sommaren. :)
Men nu godnatt.
Åh.
Ett inlägg som börjar med åh tyder på positivitet.
”Du ser lite full i fan ut idag” sa A på jobbet, ”vad har du hittat på nu då?”
Inget. Och hur ser man full i fan ut egentligen?
Kanske var det vädret som var så fint som bidrog till ett bra humör och positiva känslor — äntligen. Då jag varit sjuk var idag första riktiga dagen för mig ute vid våning etts tillfälliga tillhåll efter evakueringen. I mitt nya rum har jag en skapligt fin utsikt och mycket sol som skiner in. Det är därför inte svårt att vända huvudet mot fönstret och stänga ögonen ett ögonblick för att samla lite solenergi när fakturor och annat börjar blir tråkigt mot eftermiddagen.
Min kära mormor fyllde förresten år igår. 82 år ung. Om jag blir så gammal hoppas jag kunna baka lika goda bullar som henne. Barnbarnen kommer bli överlyckliga.
I eftermiddags drogs jag med ut på promenad. Sittandes på en bänk värmde vi oss i solen, jag och min söta A lutad mot min axel. Härlig start på helgen alltså. Det är väl alltid bra efter en mindre rolig vecka? Ja. Mer sånt ska det vara.
Undrar om jag ska inviga loftgången imorgon, om det nu ska bli sommarvärme. Jag har ett brev jag ska skriva och korsord i massor att lösa. Korsord är underskattat, det är riktigt bra avkoppling.
Nu kan jag snart inte längre hålla ögonen öppna, kanske betyder att jag är så trött att det blir en liten sovmorgon. Eller, nja. Kanske inte.
När ni var mindre och var hemma från skolan, brukade ni som jag titta på alla olika såpor som gick? Den har dagen har påminnt mig om min barndoms sjukdagar när jag låg hopkrupen i soffan bredvid mamma som tittade på sina amerikanska såpor där tiden står still. Idag slipper jag tack och lov såporna och får titta på något som jag gillar, men det är samma känsla.
Jag har förresten nåtts av bra nyheter! Dan Brown kommer äntligen ut med en ny bok, The Lost Symbol. Fast i september. Ska jag behöva vänta ända till dess? Okej då. Änglar & Demoner kommer ju ändå på bio snart vilket jag ser fram emot, det är ju ändå en av mina favoritböcker och jag hoppas filmversionen blir bra.
Tillbaks till min eftermiddag.
