Mr Pumpkin hänger med för tredje året i rad.
Och det gör även jag denna läskiga lördag som kommer avnjutas med lite skräck.
Efter jul är Halloween min favorithelg, skräcken kan verkligen flöda längs ens ryggrad då och romantiskt mys är det inte tal om. Det hände igår istället. Fast med actionrullen Taken och ingen romcom. Räknas det då? Ja, tända ljus väger alltid upp det.
Vi ses i november, om ni överlever kvällen! ;)
Det där skrattet från djupet av magen, det som är ärligt och skapat tillsammans med någon annan. Som inte händer allt för ofta. Att genom denna någon inse hur mycket härlig lycka som både ges och tas och finns i en själv och som bubblar ut och övervinner det mörka i bakhuvudet. Det finns så mycket runt om som skulle kunna ta upp ens liv och tankar men som i längden inte ens är värt att spendera sin tid på.
För det är här och nu som räknas.
Det är nu vi är och vi kan aldrig veta vad som komma skall.
In i slutet är det det ärliga skrattet som behövs för att leva och är ett bevis för att man är glad. Det i livet som spelar roll.
På sistone har jag haft några funderingar gällande livet och vilken eller vilka vägar jag ska ta i framtiden. Stega in i något nytt och okänt. Ibland när jag kommer med idéer får jag mest tvetydiga råd, ett rest ögonbryn eller rent generellt svagt stöd.
Men så plötsligt börjar folk säga ja, ja, ja. Och så är det jag som istället blir den tveksamma. För att faktiskt ta nya steg. Saker och ting bör funderas på. Eller bara få en rejäl knuff.
