140 små tecken (vecka 4)
I now know
what it feels like
to have happiness
pulled out
from under my feet
and fall deep down,
having just an inch of hope to hold on to.
( 1/2-10 )
Det blev just det, 140 små tecken denna vecka. Sen ville jag inte mer eftersom jag hjärnan blev fylld av så mycket annat att tänka på som besvikelse, upprördhet och tårar. Inspirationen skulle säkert ha varit på topp, eftersom det på något sätt är lättare att skriva när livet känner sig ledsen, men det hade heller inte varit så kul att publicera såna saker.
Förhoppningsvis blir denna nya vecka bättre.
