Skriver listor och lägger kort
Det känns konstigt att inte veta vad jag ska skriva när jag har massvis med tankar i huvudet. Det känns konstigt att helt plötsligt vakna upp nynnandes på förändring. För att jag vill. Förändringar har alltid känts läskigt, för att det innebär något nytt och okänt. Och jag vet fortfarande inte vartåt det leder. Men än så länge har inga förändringar kraschat min världsbild i alla fall.
Konstigt att inte använda alla mina ord. Eftersom jag fått klarhet i vad jag ibland skrivit istället för att berätta har jag medvetet valt att inte skriva allt. Eftersom jag bryr mig mycket om andras känslor. Istället för att ta en omväg strävar jag efter att vara öppen direkt. Som det skulle ha varit från början.
Så jag skriver listor i min anteckningsbok och i min jobbkalender om det som jag fått frågor om. Små lappar med tankar jag inte vill ska försvinna. För jag älskar att skriva listor och lappar. Att spalta upp allt möjligt. Och allt detta ska någon gång snart formas till riktiga ord. Som jag ser fram emot.
På ett inte så egocentriskt sätt tänker jag på mig själv och vem jag är. Går all in och lägger korten på bordet. Hur jag gör det för min skull och för att visa att det går. Oavsett om det är försent eller inte. Men hoppas att det ändå inte är förgäves.