RSS Feed

Anteckningar

Det jag skriver, det jag tänker och som därefter hamnar i mina anteckningsböcker. Vare sig det är bra eller inte. Några bitar är klara, andra väntar på ny inspiration och att få remixas.


i. Får jag röra vid ditt hjärta? (maj 2008)
ii. Tystheten (maj 2008)
ii. Längtan 1.0 (juni 2008)
iv. En målning (oktober 2008)
v. Dina känslor är någon annans minnen (oktober 2008)
vi. Stjärnor i sanden (november 2008)
vii. Pausmusik (april 2009)


Får jag röra vid ditt hjärta?

Får jag röra vid ditt hjärta?
Känna hur det sakta slår snabbare när jag håller det i min hand.
Låt mig ta hand om det så det inte brister, blir kallt eller blir till sten.
Du kan få mitt hjärta i utbyte, du får behålla det, det tillhör dig nu. Och vi båda lever.

Jag tar hand om ditt till den dagen du väljer att ta det tillbaka, men då vill jag inte ha mitt -- det påminner bara om dig. Jag försöker hellre leva utan än med ett trasigt hjärta med för små spillror för att laga.

Tills dess låter jag mitt hjärta slå för dig där du gömt det.
Hör du mig?

----

Tystheten

Det finns inget värre än tystheten som ekar högt.

Orden som inte talas.

Att ignorera så tydligt.

Jag hatar det. Kan du inte bara säga vad du egentligen känner?

---

Längtan 1.0

ur en trasig förfluten tid
finner vi vår framtid i bitar.
den som länge har varit glömd.

-- ta den, för den är din

håll den nära och känn det nya, möjligheten

-- & dela med dig,

av allt det jag längtar att dela med dig


---

En målning

Det börjar som en skiss och jag vet inte riktigt vilka detaljerna kommer att vara. Ett streck hit, ett streck dit som förhoppningsvis tillsammans kan berätta vår historia. Med färger kommer känslor jag ändå aldrig kan förmedla till dig, så hjärtat får vara svart. Jag gömmer mig bakom ett utsuddat ansikte med snett leende, rädd för att en färdig bild aldrig kan bli perfekt -- vi båda förändras ständigt, vi suddar och gör om, försöker för mycket. Om jag låter dig fylla i resten vet jag vad du vill ha. Något annat. Och kan äntligen rama in vår bild.

---

Dina känslor är någon annans minnen

En rastlös känsla förtär mig inatt
Ett av mörkrets tecken på att förlora
Att inse, att veta
Det är tid för det sista kapitlet, en tom sida kvar att fylla
Ord ramlar ur mina tankar och ekar på pappret

"Du känner, men dina känslor är någon annans minnen"

Det var aldrig vi, skulle inte bli vi två
Tillbaka där vi började och jag faller sönder
Vi säger farväl till ingenting
Jag släpper taget, din hand är redan tom
... och sidan tar slut


---

Stjärnor i sanden

Jag vill tro, i dubbel bemärkelse

Tro på något nytt och att det finns något annat
En universell vilja att vara tillsammans, med pianomusik i bakgrunden
Scener som spelar upp det förflutna när vi skapar vår framtid

Musik som får oss att minnas känslor
Ett förflutet som visar våra fel

Vi är stjärnor i sanden utan ett universum,
men kan bli en konstellation som lyser djupt ute i det okända mörka
Där är vi undangömda från alla bekymmer i världen
Långt borta från alla andra

Du behöver det jag vill
Ett hopp. Att tro.


---

Pausmusik

Det var det där med att vara rädd men ändå våga göra ett djupdyk
Rakt in i någon annan
Och lita så blint. Jag lovar
Att gråta trots fjärilar i magen. Allt är bra
Metaforiskt
Att balansera på en gräns ingen riktigt vågar sudda ut. Men...

Tillfällig
Rädslan med känslan att bara vara pausmusik med texter som använts förut
Begagnade ord och andras känslor
Från den historia när allt kändes bättre men som aldrig fick ett lyckligt slut
Att endast existera när man behövs

Försöker igen och försöker göra rätt. Eller inte alls
Finns till under en väntan. På något annat
Och kvar finns fortfarande något möjligt. När det blir dem
Framtiden. Att skapa en ny betydelse
Har du glömt hur man gör?


---

eMail